Förbundet anser att utredaren, trots uppdrag från regeringen om att lägga fram förslag som ska underlätta för vapenägarna samtidigt som de inte ska försämra säkerheten, inte lagt fram sådana förslag utan i istället i flera fall föreslår åtgärder som riskerar att leda till ökad rättsosäkerhet.
Förbundet:
- AVSTYRKER Förslaget att polismyndigheten ska få utfärda föreskrifter för aktivitet
- AVSTYRKER Förslaget om utformning av ”vapendelsgarderob”
- AVSTYRKER Förslaget om att Sverige inte ska acceptera EU-vapenpasset
- AVSTYRKER Förslaget om att ändra undantagsgrund för innehav av helautomatiska vapen.
- AVSTYRKER Förslaget om att instickspipor i klass 1 ska särbehandlas jämfört med sådana i klass 2-4.
- AVSTYRKER Förslaget om att inte låta godkända handlare administrera byten inom vapengarderoben
- AVSTYRKER Att det vilseledande begreppet ”synnerliga skäl” behålls i vapenlagstiftningen.
De flesta av förslagen i utredningen berör främst jägare och jaktvapen, men som en följd av vapenlagstiftningens utformning i Sverige kommer regler som påverkar jakt även påverka vapenägare i stort. En regel som gör att en jägare måste skaffa ett extra jaktvapen innebär exempelvis som en följd hur polismyndigheten tolkar förvaringsreglerna innebär samtidigt en begränsning av en målskytts, som också är jägare, möjligheter att skaffa ett extra vapen för idrottsskytte.
Förbundet vill särskilt understryka att utredningens syfte var att underlätta för vapeninnehavare men utan att minska på säkerheten. Förbundet finner att utredaren i flera fall bortsett från detta syfte. Det gäller exempelvis förslaget att inte tillåta byten hos godkända handlare, förslaget om ändrad undantagsregel för licenser på helautomatiska vapen samt förslaget om att ge polismyndigheten föreskriftsrätt för definitionen av aktivitet. I det första fallet är det ostridigt att en sådan regel inte kan påverka säkerheten eftersom det handlar om att samme vapenägare har samma mängd vapen som tidigare. I de två sistnämnda fallen föreslås istället regleringar som kan leda till ökad rättsosäkerhet för enskilda.
Förbundet välkomnar att utredaren gör samma tolkning av ”Synnerliga skäl” som gjordes i SOU 1998:22, en tolkning som förbundet delar. Förbundet finner det emellertid förbryllande att utredaren, trots kännedom om att Polismyndigheten inte gör samma tolkning, inte föreslår att begreppet ska strykas ur lagstiftningen, utan istället vill upphöja myndighetens vantolkning till gällande rätt. Det måste också i sig anses vara angeläget att lagstiftning inte innehåller formuleringar eller begrepp som kan feltolkas.
Förbundet vill även påtala att flera av förslagen inte kommenteras i utredningen och att det inte görs någon konsekvensanalys rörande dessa förslag.
Remissvaret i sin helhet.