Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet är precis som alla idrottsförbund med skytte på programmet för sin verksamhet beroende av politiska beslut – både skjutbanor och skjutvapen är tillståndspliktiga och hur de regleras avgör våra möjligheter att fortsätta bedriva idrottsverksamhet.
Vi vill med denna skrivelse uppmärksamma dig och ditt parti på vad vi från Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet menar är särskilt angeläget inför valet.
Genomför riksdagens tillkännagivanden inom vapenområdet
Riksdagen har under se senaste åren fattat en rad beslut om förbättringar för landets idrottskyttar, tyvärr har dessa inte ännu genomförts. Det är angeläget att så görs. En rad av de beslut som riksdagen fattat rör sådant som innebär stora problem för svenskt skytte (och jakt) och som behöver åtgärdas snarast.
Tillkännagivandena som riksdagen beslutat om kan delas upp i två kategorier, dels de som kan genomföras i princip direkt, många gånger utan lagändringar, dels de som kräver utredningar.
Till de första hör exempelvis avskaffande av de tidsbegränsade licenserna, utökning av vapengarderoberna, förtydligande av reglerna om ”yrkesmässighet” för vapenhandlare och avskaffande av tillståndsplikten för ljuddämpare.
Till den andra hör flytt av vapenfrågorna/licenshanteringen till en ny myndighet, tillåtande av byten inom vapengarderoben, uppdelning av vapenlagen i en del för administrativa bestämmelser för vapentillstånd och en för kriminell hantering av illegala vapen, avskaffande av begreppet ”synnerliga skäl” för tillstånd för enhandsvapen och flytt av ansvaret för skjutbanor.
Det är angeläget att de beslut som kan genomföras utan utredning genomförs utan dröjsmål och att utredningar snarast tillsätts i de fall sådana krävs.
Se över förvaringsreglerna
I Sverige ska vapen förvararnas i vapenskåp, det är en bra regel som i princip alla stödjer. Dock tillämpas ibland regelverket på ett sätt som inte är avsett. Polismyndigheterna kräver ibland – exempelvis i de fall när hushållet har flera skyttar – förvaringslösningar (”värdeskåp” eller kassuner) för enskilda som egentligen är tänkta för företag och föreningar.
De är förutom att vara mycket kostsamma, ofta omöjliga (pga vikten) att ha i normala lägenheter. För skytteidrotten är det viktigt att reglerna förtydligas så att det tydligt framgår att det alltid är möjligt för enskilda att förvara sina vapen i godkänt vapenskåp, detta oavsett hur många andra skyttar som finns i hushållet.
Lös skjutbanebristen
Skyttesporten växter mycket kraftigt i Sverige, i genomsnitt har de förbund som har skytte på programmet vuxit med 40 procent de senaste tio åren, vårt förbund har vuxit mest av alla och ökat med flera hundra procent på samma tid. Det finns dock problem.
På många håll i landet är bristen på skjutbanor stor. Tyvärr har situationen försämrats kraftigt på senare år, framför allt i storstäderna. Dels har Polismyndigheten i samband med besiktningar ålagt många banor krav på kostsamma ombyggnader – i flera fall så kostsamma att de ideella föreningar som driver dem inte haft råd utan behövt upphöra med verksamheten – detta trots att banorna tidigare befunnits säkra i flera decennier. Dels har kommuner kommit att lägga restriktioner för banor bland annat för att bostäder förlagts i närheten.
Detta behöver lösas – det är inte rimligt att nyinflyttade ska kunna stänga en verksamhet som funnits på en plats i flera generationer. Här behöver regelverket ändras och vi vill också än en gång understryka behovet av att ansvaret för besiktningar flyttas från Polismyndigheten.
Vi vill också uppmana politikerna att ta med skytteidrottens behov i den kommunala planeringen, exempelvis i översiktsplanerna. För att sporten ska kunna växa och utvecklas krävs att det byggs nya skjutbanor, där är det också viktigt att de anpassas så att det går att utöva olika alla typer av skytte på banorna.
Avskaffande av polismyndighetens partsställning samt rättshjälp i vapentillståndsmål
Det senaste decenniet har vapenlagstiftningen ändrats på ett sätt som gjort den mer svårtolkad, samtidigt har Polismyndigheten börjat omtolka sedan länge etablerad praxis i licensfrågor. Detta medför att ett ökande antal idrottsutövare har behövt gå till domstol innan de fått sina licenser.
I de flesta förvaltningsmål ges inte rättshjälp och sådana fall täcks normalt inte heller av hemförsäkringarnas rättsskydd. Det innebär att den enskilde idrottsutövaren även när vederbörande vinner målet kan stå med en advokaträkning på tiotusentals – ibland, om målet går till högsta instans – hundratusentals kronor. Att driva mål utan ombud innebär samtidigt en betydlig mindre sannolikhet att den enskilde kan ta tillvara sin rätt.
Förbundet menar därför att en återgång till den tidigare ordningen där tillståndsmyndigheten inte får överklaga domar som gått myndigheten emot är nödvändig. Förbundet menar vidare att rättshjälp bör ges i vapentillståndsmål.
Genomför EU:s vapendirektiv på miniminivå
Sverige är skyldigt att implementera EU:s vapendirektiv, som en följd av Sveriges redan extremt restriktiva regler för legalt vapeninnehav kan emellertid direktivet implementeras genom endast redaktionella ändringar i svensk lag – utan några nya restriktioner för laglydiga skyttar eller jägare.
Riksdagen har också vid flera tillfällen uttalat att direktivet ska implementeras på miniminivå. De propositioner om implementering som lagts fram har emellertid gått längre, exempelvis har de innehållit förslag om magasinreglering eller omklassning av vissa sportskyttegevär till kategori A (”krigsmaterielkategorin”), båda delarna skulle få mycket allvarliga konsekvenser för vår idrott, det senare hade i praktiken exempelvis omöjliggjort internationellt tävlande eftersom det inte går att flyga med vapen som klassas i kategori A.
För idrotten är det ytterst angeläget att implementeringen av direktivet verkligen sker på miniminivå.
Förbundet vill även att Sverige bör erkänna EU:s vapenpass som tillståndshandling vid införsel av vapen till Sverige för att underlätta internationellt tävlingsdeltagande.